-

Det började regna. Som en typisk svensk midsommarafton. Alla Svensson-familjer dukar upp långbord med all midsommarmat som man kan tänka sig. Får inte glömma snapsen också, som nog egentligen bara finns där för att lätta upp stämningen. Och regnet kommer som en oönskad förrätt och reservdukningen i det trånga köket får helt plöstligt bli plan A. Fick den känslan idag, efter ha fått ett smakprov på våren. Men regnet kom, något annat hade inte varit typiskt. Midsommar var det ja. Det känns som en evighet bort. Men om jag ska minnas midsommar 2008 så känns det som nyss. I underbara skärgården..

Jag vill skratta varmt och helhjärtat. Inte ett sådant jag-måste-skratt. Du får mig att slå knutar på både kropp och själv. Försök inte att känna efter så mycket, för då kommer du röra ihop rätt och fel, bra och dåligt. Ibland önskar jag att jag förstod dig. Samtidigt finns det många gånger jag inte vill veta av dig. Jag skulle vilja spika fast dig i en säng full av dun, enbart för att se dig kämpa mot din svaghet. För du skapar dina egna problem. Kan känna hur det känns att ligga i hängmattan och titta på alla tusentals stjärnor. På alla tusentals frågor. Hur ljuset och trädens sus ger mig allt jag behöver för stunden. Jag kan känna hur det känns att låta vågorna ta över varje tanke med dess brus. Och jag kan känna, hur havets mörka sida vill suga ut varje själ. Det är en känsla som jag vill dela tillsammans med dig. Kalla mig schizofren, för jag talar om mig som dig, dig som mig.

storm

How long have I been in this storm
So over aware by the ocean's shapeless form
Water is getting hard to tread
With these waves crashing over my head

If I could just see you
Everything would be alright
If I see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright
And everything will be alright

I know you didn't bring me out here to drown
So why am I ten feet under and upside down
Barely surviving has become my purpose
Cause I'm so used to living underneath the surface

If I could just see you
Everything would be alright
If I see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright

And I will walk on water
You will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright

Now everything is alright
Everything's alright

tidsfördriv

"Så stod han och ville köpa Aftonbladets DVD som kostar 49 kronor. 14 kronor hade han lyckats samla ihop med panten. Han ville verkligen ha den. Stackarn brukar alltid stå utanför och frysa. För det verkar vara hans arbete. Att frysa. "Jag fryser om händerna, och om fötterna.." kan han komma in och berätta. Precis som vi antog när vi såg honom stå där. Precis som jag antar och förstår varje dag. Men ändå kommer han in, varje dag och ger mig samma glada min tillsammans med en vink. Det är sådana stunder jag värderar livet. Allt är relativt, och jag är ingen människa som borde klaga. Att jag tycker att det är tråkigt att jobba 11-21.30 en onsdag är ingenting när jag ser dig arbeta utanför från tidig morgon till långt in på eftermiddagen. Hur fult det än låter så blir det som att det är han som gör min vardag lite lättare. Det är som att jag grundar min lycka på någon annans olycka. Självklart inte helt och hållet, men när jag jämför min livssituation med din så har jag som sagt ingenting att klaga på. Sen finns det självklart det som kallas medlidande. Och jag tycker synd om sådana som du..."

"Det är klart att det är skönt att inte behöva tänka åt dig. Det är en av anledningarna till att det är extra trevligt att umgås med dig. Du står på dina egna ben och jag behöver inte ägna en tanke åt att bära dig. Sen kan jag inte undvika att älska din trevlighet, positivitet, omtänksamhet och lättsamhet. Det negativa måste vara situationen."

"Jag känner igen mig så mycket i er. Ni kommer in ett flertal tillsammans, är inne ungefär en kvart men sen är det ändå en som handlar. Och det är alltid samma han, och det är alltid en fem-kroners läsk. Precis sådär var vi också, hela högstadiet ut. Tycker så synd om er, hur ni inte förstår vad ni slösar bort era pengar på. Jag undrar hur mycket det handlar om. Precis som att jag undrar hur pengar jag gjorde av med, på samma sätt som ni. Jag gick förbi ett fönster häromdan, där en lava lampa stod i fönstret och rörde sig. Jag hade en jag med, en blå hos dig och en röd hos dig. Jag gillade den blå mest, eftersom det var min favoritfärg. Allting var blått i mitt rum. Kunde sitta och farscineras av lampan och hade en förmåga av att röra på den för att hjälpa klumparna att sätta fart. Tillslut hade jag lyckats förstöra den, efter att ha vickat på den alldeles för mycket. Säkert av ren ivrighet..."

23/3

Din skugga vandrar längs med min, även när solens sken blott är en önskan. Din doft flyger förbi med vinden från mina rörelser. Beröringen finns där, det vet både du och jag. Allt som är nedbäddat i det innersta delar vi utan ord. Våra hjärtan talar utan röst. Jag vet precis vad du menar, då vår puls slår i samma takt. Du förstår alltid. min andning blir dina ord och du behandlar dom som om det vore ditt levebröd. Du reser dig alltid när någon annan faller. Du vill vara allas styrka. Tusen tomma tankar gör dig inte klokare. Kontrollera och sortera, för ingen annan kan göra det åt dig. Förvirringen kommer lyckas trolla bort din stabilitet. Det sveper över dig och tar din skönhet ifrån dig. Om du ändå kunde öppna dina ögon så att jag kunde nå dig.

rutiner

Och så avslutade hon med "välkommen till huset!". Rar liten tant, verkar ha bott här alldeles för länge. Stod utanför porten och plockade upp fimpar och la dom i en liten plåtburk vid sidan av dörren. Hon var så förskräckt över hur folk kunde skräpa ner, trots den höga hyran. Slummen sa hon, det kommer snart se ut som slummen om folk fortsätter såhär. Förr hade det varit vackra rosenbuskar längs med husväggen men det försvann med saneringen. Då hade hon fått sin lilla vårhörna, som för tillfället såg ut som en jordplätt med hopp om livet. Men några blommor hade hon inte längre råd med, återigen, pga den höga hyran. Hon har tydligen levt för hennes vårhörna. Det är klart, alla har vi olika kärlekar. Jag kan farscineras lite av sådana människor, speciellt den äldre generationen. Deras dagar går efter en rutin som dom levt efter i många år. Det ska vara på ett visst sätt, precis som det alltid har varit. De senaste måndagarna har jag handlat åt äldre människor och tro mig, varje måndag handlar de samma sak. Precis samma varor som de gjort i många år. Jag vet bara min farmor, där vissa saker måste vara som det alltid har varit. Det har självklart sin charm eftersom det är något som jag tycker tillhör åldern, men samtidigt undrar jag hur det är att leva så. Visserligen vet dom ingenting annat, eftersom dom aldrig vågat släppa in något förutom sina rutiner.

Den äldre genertionen säger jag. Just nu känns det som att mitt liv går på rutiner. Mina veckor ser i stort sett lika dana ut vecka in, vecka ut. "Just nu"? Jag har alltid haft det såhär. Har ganska regelbundna tider på jobbet och när jag inte jobbar så tränar jag, och när jag inte gör något av det, vilket är alldeles för sällan så träffar jag vänner. Det finns många stunder då jag funderar på om det är såhär jag vill ha det. Jag behöver mitt jobb, ingen snack om saken. Och fotbollen kan jag inte vara utan. Den tar upp väldigt mycket tid, ibland alldeles för mycket. Men det är nog så jag är. Kan knappt minnas när jag senast hade en dag som den här. Ledig, och har planerat precis som jag vill att dagen ska ta ut sin rätt. Ska städa i ordning när jag är klar med det här, ta mig till farmor och göra henne sällskap några timmar, efter det träffa dig ett tag och så avslutas kvällen med att du tar med dig några filmer. Det ska drickas mycket te.

www.elisabethskolan.com
Jag ska ta mig dit! Jag har verkligen bestämt mig för det.

låt honom.

Låt honom klappa din självkänsla till rätta. Du behöver aldrig hävda dig. Aldrig mer ska du känna dig osäker. Låt honom få dig att plocka fram din värdighet. Jämför inte varje millimeter på din kropp med hela din omgivning. Älska din helhet, och låt honom hjälpa dig. Hans händer är magiska, minsta beröring är din medicin. Låt honom ge dig din dagliga dos. Handtag, famntag, klapp eller kyss. I hans närhet skulle det inte finnas något att diskutera. För han kan göra det omöjliga möjligt. Det fula vackert. Den utan betydelse, till dig. När ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skratten. Han kan få dig att sluta jaga din egen skugga. Han trollar din självkänsla till rätta, bara du låter honom.