-

Det började regna. Som en typisk svensk midsommarafton. Alla Svensson-familjer dukar upp långbord med all midsommarmat som man kan tänka sig. Får inte glömma snapsen också, som nog egentligen bara finns där för att lätta upp stämningen. Och regnet kommer som en oönskad förrätt och reservdukningen i det trånga köket får helt plöstligt bli plan A. Fick den känslan idag, efter ha fått ett smakprov på våren. Men regnet kom, något annat hade inte varit typiskt. Midsommar var det ja. Det känns som en evighet bort. Men om jag ska minnas midsommar 2008 så känns det som nyss. I underbara skärgården..

Jag vill skratta varmt och helhjärtat. Inte ett sådant jag-måste-skratt. Du får mig att slå knutar på både kropp och själv. Försök inte att känna efter så mycket, för då kommer du röra ihop rätt och fel, bra och dåligt. Ibland önskar jag att jag förstod dig. Samtidigt finns det många gånger jag inte vill veta av dig. Jag skulle vilja spika fast dig i en säng full av dun, enbart för att se dig kämpa mot din svaghet. För du skapar dina egna problem. Kan känna hur det känns att ligga i hängmattan och titta på alla tusentals stjärnor. På alla tusentals frågor. Hur ljuset och trädens sus ger mig allt jag behöver för stunden. Jag kan känna hur det känns att låta vågorna ta över varje tanke med dess brus. Och jag kan känna, hur havets mörka sida vill suga ut varje själ. Det är en känsla som jag vill dela tillsammans med dig. Kalla mig schizofren, för jag talar om mig som dig, dig som mig.