-

Det är fan overkligt hur man kan låta en annan människa påverka en så pass mycket som faktiskt är möjligt. Jag blir förbannad på hur mycket jag tar åt mig. Helst av allt vill jag spy galla över dig. Vill trycka ner dig i helvetet och suga ur all din energi. Precis som du suger ut min. Hur kunde jag låta mig själv bli delaktig i dig? I ditt beteende. För det är ta mig fan inte så jag vill vara. Men din påverkan gjorde verkligen sitt. Men, det som gör mig mest förbannad är inte din påverkan. Det är hur mycket jag ändå behöver dig. För du är mitt facit, du kan rätta alla mina fel. Och varje dag vill jag lägga min kropp i dina händer. Men du är inte vad jag behöver. Du är verkligen inte det jag behöver. Förbannad. Om du bara skulle veta hur du vänder min värld upp och ner, riktigt bokstavligt talat. Jag ville verkligen slå dig i ansiktet idag. Jag vill aldrig slåss. Du har plockat fram något förbannat hos mig som jag aldrig haft förut. Jag ville slå all den ångest du fått mig att känna varje dag. Jag ville smeka all den tacksamhet du gjort för mig. Helst av allt vill jag stänga dig ute och dra dig centimeter ifrån mig, samtidigt. Om du bara kunde vara enkel. Jag är otroligt medveten om mitt beteende, jag har en förklaring till varje sekund. Hur många förklaringar jag än har så kommer du aldrig att vilja förstå hur stark den faktiskt är för mig. Det här går inte längre. Jag kan inte kontrollera det här som jag tidigare kunnat gjort. För jag har aldrigt behövt. Du och ni har alltid gjort det åt mig. Men låt mig vara nu. Det är helt nytt för mig att kasta skit på någon som jag gör nu. Jag kan inte låta någon annan tycka om mig åt mig längre. Det har gått så långt att jag inte vet var jag står någonstans. Jag kan inte gå sönder mer. Jag måste få isolera mig, och bara vara med mig. Hur mycket jag än hatar hur mycket jag har skadat dig så kan jag inte gottgöra dig på något annat sätt än att göra såhär. Det är omöjligt för mig att laga det som jag haft sönder, när jag inte har hjärta att göra det. Att ta detta beslut är det enda sättet att försöka laga dig. Tillsammans vet vi att det är det bästa. Försök inte att laga mig, för en gång i mitt liv vill jag veta hur jag ska göra på egen hand. Jag är så förbannad, återigen, på att jag har låtit det gå såhär långt. Hur fan kunde jag tillåta mig själv att såra dig? Hur fan kunde jag tillåta mig själv, gång på gång, att glömma bort det som jag faktiskt borde tänkt på. Mig själv. Vad har jag sysslat med egentligen? Jag har haft det precis lika lätt varje gång att falla dit. Jag har älskat uppmärksamheten från en annan människa, för då har jag aldrig behövt älska mig själv. Det har varit som en flykt från verkligheten, varje gång. Just nu sätter jag käppar i hjulet och blir förbannat otacksam över vad kärlek egentligen är. Jag borde älska allt du gör för mig. Jag borde vilja stanna klockan tillsammans med dig. Jag borde ge dig hela mitt liv. Därför vet jag att det är rätt såhär. För det ska inte vara att jag borde, eller att jag måste. Det ska handla om att vilja. Nu vill jag börja om. Nu vill jag veta vem jag är, bara utifrån mitt perspektiv. Nu vill jag lära mig livet på egen hand. Jag låter så förbannat bortskämd när jag säger att jag aldrig fått göra det förut. Jag vill verkligen inte ha någon att luta mig tillbaka hos.

Jag vill åka. Jag vill åka nu.

.

Jag minns leenden och vackra ansikten. Du har alltid varit vackrast av dem alla. Jag vill lyssna till mer historier från din tid, då ingen tid i världen kan få mig att tröttna. Upprepning gör det förfinat och mer detaljrikt. För varje detalj glänste ditt öga alltid lite mer. Och för varje komplimang du fått under ditt liv, fick dig att skina av stolthet varje gång du delade dom med mig. Med din medvetenhet om andras välmående tillsammans med ditt stora hjärta har du lyckats göra många människor lyckliga, men framför allt dig själv. Jag vet att du har levt ett otroligt vackert liv tillsammans med människor du verkligen älskat. Du har alltid haft det lilla extra hos dig som gör dig så otroligt värdefull. Jag kan höra hur du berättar, skrattar och tänker tillbaka på ditt liv. Jag kan känna känslorna som du varje gång beskrivit så väl. Jag ser nu hur ditt hjärta slår för all världens kraft för att slå in i det sista..

Ditt hjärta kommer för alltid att slå i mitt.

det ofattbara

Jag kan inte slappna av. Ditt lidande ger mig en ihållande illamående av nervositet. Bilder av dig rusar genom huvudet och jag hör dig skrika. Det är inte rättvist, du förtjänar inte det här. Jag har aldrig kunnat tro att jag skulle komma till den här dagen.

Du har alltid varit stark, trots ditt svaga hjärta.

Din starkaste egenskap är din vilja farmor.

Du har alltid velat att alla ska vara trivas, ha det bra och vara väl belåtna. Du har alltid haft viljan att ge alla ditt stora hjärta, nu är det våran tur att ge dig den styrka som du nu saknar. Det är speciellt nu, som vi plockar fram vår stora vilja att hjälpa dig in i det sista. Var det än är någonstans så förtjänar du det bästa. För nu är det dags för dig att få tillbaka allt som du alltid gjort för alla andra, under hela ditt liv.

Under hela ditt underbara liv.

Jag kommer alltid se up dig till och jag kommer alltid kunna glädjas åt vilken fantastisk farmor du alltid har varit. Ingen är så fin som du är. Du kommer alltid att vara den vackraste. Och vi, kommer alltid att vara dina finaste barn.

I wanna kiss you underneath the stars

Det omöjliga blev möjligt. Det hände. Det, som alltid varit en önskan. Som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Jag kan fortfarande knappt förstå det, men jag får ett rus av belåtenhet när jag tänker på det. Så många gånger som jag hoppats. Så många gånger som jag varit full av förväntan. Så många gånger som slutat med att jag har blivit besviken. Men äntligen, så blev det omöjliga möjligt. Jag dansar runt känslan som spred sig i min kropp. Äntligen kunde jag finna lugnet i kaoset. Äntligen fick jag mina sinnen att vila från min stora påträngande vilja. Äntligen, jag kommer alltid vara tacksam.

14/5

Ankarstocksvägen, Bromma -
St: Göransgatan, Fridhemsplan?

Behöver inte bestämma mig nu, jag vet. Men jag måste tänka på det, och det får mig lite smått att vilja dyka huvudet i sanden. Jag har ju nyss flyttat hit och det känns redan så mitt. Trivs som tusan här. Det är litet och mysigt. Älskar mitt badrum. Det där såg precis jätte fånigt ut, men det är stort, har badkar och vitkaklat. Har blivit bekvämt att ha så nära till allting. Det är till och med långt att åka till sollentuna, även fast det bara tar dryga halvtimmen. Okej att det är mycket pengar för en ganska liten lägenhet, men det känns så jävla värt det. Att flytta dit skulle ge mig ett första handskontrakt på en tvåa och betala en tusenlapp mer än nu. För en så dubbelt så stor lägenhet. Så om jag bara lägger upp det svart på vitt så känns valet ganska självklart egentligen.

- St: Göransgatan, 1:a på ca 30 som jag hyr svart i andrahand. Som jag inte är säker på om jag får bo kvar i med tanke på det som är nu. Ett grymt bra läge.
- Ankarstocksvägen, 2:a på ca 60 som jag får första handskontrakt på. En lägenhet som kommer bli min. Känns lite för långt bort. Lite ensamt.

Det skulle vara en mardröm att flytta hem igen.

Nåväl, jag vill inte tänka på det nu. Åker till min lilla Cecilia imorgon och ska ha så förbaskat roligt med henne i helgen! Det var för länge sen nu så vi har mycket att ta igen baby.

suktas

Lyckades inte denna söndag kväll heller. Varför ska det vara så svårt att sova när men vet att klockan ringer alldeles för tidigt dagen därpå? Istället ser jag klockan under ögonlocken och mina sovtimmar bara flyger förbi. Ligger bara och vrider och vänder på mig, vilket bara slutar i frustration. Som i sin tur gör det ännu svårare att sova. Jag måste verkligen komma upp imorgon också. Ogillar att börja måndagen med att stressa, och är jag inte vid telefonen klockan sju så blir inte farbror Säter glad. Och det är inte värt att höra hans gnäll när han lyckas få tag på mig. Nu är det andra söndagen som gubben står och skriker utanför. Inte farbror Säter, utan en (antagligen) alkis gubbe som bor i mitt hus. Det är lite obehagligt att lyssna på, inte för att jag vill göra det. Men har inte så mycker val när fönstret inte går att stänga.

Jag lever verkligen för såna här dagar. En ledig dag som jag kan avnjuta utan att ha någon tid att passa. En dag att bara kunna göra precis det som känns rätt, och just det som jag trivs mest med. Promenerade, promenerade och promenerade. Vi tog oss från mig, bort till slussen. Tog djurgårdsfärjan bort till Gröna Lund och gick runt vid Waldermarsudde. Tog spårvagn tillbaka, handlade mat och satte oss på min baksida och hade pick nick. Och när det blev dags efter en mysig pratstund så kollade vi på film. En sån här dag tillsammans med dig kan vara bland det bästa jag vet.

Satt ute igår innan jobbet. Fjärilarna fladdrade runt omkring och gav mig en mersmak för sommaren. Inte nog med att solen brände på huden. Försökte rita, försökte skriva. Men allt knöglades bara ihop eller suddades ut. Det är visserligen ett bra tecken för mig. Det är viktigt att kunna påminna sig själv när man mår bra också. Även om inspirationen bara finns där när vardagen är färglös så är det viktigt att sätta sitt välmående i fokus. För då mår jag extra bra, när jag ser att resultatet av det jag gör inte blir en klump i magen. Kände hur myrorna kröp på mig igår när jag satt i gräset. Och såg hur flugorna flög alldeles i närheten. Och det fick mig precis att låta som att jag var väldigt smutsig. Men det gör ingenting. Fick verkligen sommar känslor igår. Fräknar, massor av fräknar. Barbent, bikini. Gräset som var täckt av blåa blommor. Lyssnade på musik som jag förknippar med sommaren 08. Tankar, känslor och kärlek. Kunde känna hur det var att äta glass vid Vaxholms kaj. Hur det var att promenera tillsammans längs med Tofta strand. Tänkte på vår båttur runt Stensjön. Som jag suktade mig själv efter kärlek igår. Det gick verkligen inte att sluta. Och det kommer det nog inte gå ikväll heller. Det här är en sån kväll som jag vilja ägna tillsammans med dig. Men för min egen skull ska jag försöka stänga av de tankarna så fort som möjligt..

Ska nog göra ett försök till att sova nu. Och drömma om kärleken istället.

Bästa vän.

Jag vill inte sakna dig mer.

Kom hem med hela din härlighet och fyll det tomrummet som är.

Som är din plats, som du äger med hela din charm.

Bästa vän, på alldeles fel plats.