torsdag 3 september 2009

det ofattbara


Jag kan inte slappna av. Ditt lidande ger mig en ihållande illamående av nervositet. Bilder av dig rusar genom huvudet och jag hör dig skrika. Det är inte rättvist, du förtjänar inte det här. Jag har aldrig kunnat tro att jag skulle komma till den här dagen.
Du har alltid varit stark, trots ditt svaga hjärta.
Din starkaste egenskap är din vilja farmor.
Du har alltid velat att alla ska vara trivas, ha det bra och vara väl belåtna. Du har alltid haft viljan att ge alla ditt stora hjärta, nu är det våran tur att ge dig den styrka som du nu saknar. Det är speciellt nu, som vi plockar fram vår stora vilja att hjälpa dig in i det sista. Var det än är någonstans så förtjänar du det bästa. För nu är det dags för dig att få tillbaka allt som du alltid gjort för alla andra, under hela ditt liv.
Under hela ditt underbara liv.
Jag kommer alltid se up dig till och jag kommer alltid kunna glädjas åt vilken fantastisk farmor du alltid har varit. Ingen är så fin som du är. Du kommer alltid att vara den vackraste. Och vi, kommer alltid att vara dina finaste barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade