Det omöjliga blev möjligt. Det hände. Det, som alltid varit en önskan. Som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Jag kan fortfarande knappt förstå det, men jag får ett rus av belåtenhet när jag tänker på det. Så många gånger som jag hoppats. Så många gånger som jag varit full av förväntan. Så många gånger som slutat med att jag har blivit besviken. Men äntligen, så blev det omöjliga möjligt. Jag dansar runt känslan som spred sig i min kropp. Äntligen kunde jag finna lugnet i kaoset. Äntligen fick jag mina sinnen att vila från min stora påträngande vilja. Äntligen, jag kommer alltid vara tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar