känslan

Det går inte att beskriva känslan. Hur skrämmande, obehagligt och smärtsamt det var. Samtidigt är jag så förbannat glad att jag gick igenom det. Sömn var den enda medicin som hjälpte. Jag ville inte vara vaken och veta vad som hände. Jag ville vara vid omedvetandet. Tack för ditt sällskap, jag behövde varje sekund av din närhet. Jag behövde hur dina händer klappade mig till sömns. Idag ångrar jag inte en hundradel av gårdagen. För det var värt varenda förjävliga stund, utan tvekan.

Har känslan av att jag bara trampar vatten, kommer ingenstans. Känslan av att stå still där jag stått i flera månader. Jag vet att min vändpunkt ur den här perioden kommer jag när jag äntligen får flytta. Det var menat att bli mitt mål fram till sommaren. Att jag får göra det redan nu (säger jag med en månad kvar) känns inte mer än rätt. Är medveten om att det kommer bli knapert, men jag vet att det kommer vara värt varenda hemmakväll.

Jag gillar att se tillbaka på det förflutna. Gillar kanske är fel ord. Det är användbart. Även om livet inte alltid har utspelat sig i glädjerop så är allting jag varit med om fram tills idag erfarenhet. Allt jag tidigare tagit mig igenom har gjort mig till den jag är idag. Precis som att dina åsikter och din personlighet grundar sig i ditt gångna liv. Utan alla motgångar skulle du inte bli rik på dina medgångar. Jag skulle kunna dela in mitt liv i perioder, precis som du kan dela in ditt. Och det, med facit i hand, gör att kan jag bocka av mina personligheter och tala om var de kommer ifrån.

Jag vet att det var du som gjorde mig klok gällande kärlek.
Jag vet att det var du som gjorde att jag inte tar vad som helst.
Jag vet att det var ni som fick mig att vilja vara självständig.
Jag vet att det du som lärde mig att stå upp för mina åsikter.
Jag vet att det var du som fick mig att förstå att det tar lång tid att få en gammal vän.
Jag vet att det var du som gjorde mig stark.
Jag vet att det var du som gjorde mig tacksam.

Jag vet också att allting som har pågått under det senaste året har gjort mycket i mitt liv. Det är snart ett år sen från studentdagen och visst har mycket hänt. Nu finns ett annat ansvar som inte fanns där tidigare. Det finns också en helt annat självständighet, i alla fall för min del. Jag är inte beroende av människor på samma sätt som förut. Och jag har lärt mig att prioritera mig själv mer. Det är jag som ska leda mitt liv till ett jag är nöjd med. Att prioritera det som är bäst för mitt välmående kommer jag vinna på i längden.

I used to be a little boy
So old in my shoes
And what i choose is my choice
What's a boy supposed to do?
The killer in me is the killer in you
My love
I send this smile over to you

What is left, what's there? Who care if there's still air..
11 februari.