måndag 23 februari 2009

en vanlig måndag.

Det var nästan lite rart att se hur hon förbryllat sprang in efter honom i butiken. Hon nådde inte ändra fram trots att hon viftade med sin stenålderns skinn handske. Samtidigt försökte hon få ur sig ord men det var lättare sagt än gjort. Så småningom börjar han sakta ner för att inte springa in i någon runt hörnet och då fick hon äntligen tag i honom. Då fick hon äntligen säga det hon ville, vilket inte var mer än "hej, jag sprang efter dig sen porten för att se att du lever." Samtidigt slängde hon med huvudet åt alla möjliga tänkbara håll. Hennes beteende såg generat ut. Men jag tror det var sjukligt. Men det raraste var att de var i 70-80 års åldern.

Jag börjar lära mig det här nu. Kvart över tio kommer alltid lilla tanten in med sina gymnastikskor i samma skrynliga plastpåse som hon haft sen jag började jobba varje måndag. Varför jag vet att det är just samma är för att det är ett hål i högra nederkanten där skosnöret ibland brukar trilla fram. Blir alltid att jag lyckas ge henne en kommentar som "nämen, är du ute och är flitig igen?" (Även fast det är den dummaste frågan att ställa när klockan är kvart över tio en måndag morgon.) Och glatt skiner hon upp som om solen aldrig strålat förut. Lite senare kommer ni två. Två polacker till byggare som varje måndag köper 10 frallor, en fanta och en grillad kyckling. De hälsar lika glatt varje gång. Men när jag pratar ser de ännu gladare ut, antagligen för att försöka dölja att de inte förstår ett ord av vad jag säger. Ganska söt var gubben som kom in fem över åtta imorse och bad mig ringa efter färdtjänst åt honom till klockan halv nio. Vet iof hur långt tid det tar för alla över 60 att handla i butiken så. Men färdtjänsten kunde inte komma förns klockan var nio så stackars Sune fick sitta och vänta på en pall precis vid mig. Trevligt med sällskap tänkte jag, men det blir mindre trevligt när lilla Sune pratar och pratar och jag ingenting förstår. Kände mig som polackerna och nickade och log.

"Åh va trevligt att se dig igen, det var inte igår" säger en tant som jag aldrig sett förut. Hon fortsatte fråga om jag hade varit sjuk, bortrest eller vad min anledning var att jag inte varit där på länge. "Jadu, förutom att jag har jobbat här varje dag den senaste veckan så har jag varit här ganska mycket annars också". Stackarn tänkte jag, hon måste förknippa mig med någon annan. Jag hoppas jag inte skulle vara hennes bortglömda barnbarn iaf.

Och som vanligt på måndagar så jobbade jag över för att du var ett jädra jippo idag. Det går nog aldrig så långsamt i kassan som när man jobbar med dig! Åh. Går ifrån jobbet små irriterad över att jag inte kom i tid därifrån. Känner hur skönt det ska vara att komma till gymmet och få träna av sig lite. Ha! Jävla klantarslen till människor skriver in fel kortnummer så att mitt kort spärrats eftersom det inte kunnat dragits några pengar. Så nu ska man punga ut pengar som man inte ens har för något som ni klantat er för. Gillar verkligen sånt där, oerhört. Var tvungen att belöna mig med godis när jag gick förbi lilla affären. Har inte köpt godis på väldigt länge, smaskigt! Kommer hem till lillebror som ligger hemma och slöar för att han har sportlov. Åh va skönt det hade varit, va skönt det var när man hade lov. Fortfarande väldigt mysigt att komma hem hit. Det är en vecka kvar, inte ens det.. Mamma kom hem också, var faktiskt länge sen jag blev så glad av att se dig. Måste ha varit för att det var länge sen jag var här nu. Jag gillar att min mamma är så otroligt hi-tech. Jag är till och med duktigare än henne, och det är ingenting att skryta över. Men ändå så ska hon envisas med att köpa Nokias nya touch telefon. Du är söt du! Jag gillar hur du försöker. När jag flyttar så ska du få komma hem på många vinkvällar hos mig! Nu ska vi ner och handla mat och göra hamburgare.

Pusss..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade