tidsfördriv

"Så stod han och ville köpa Aftonbladets DVD som kostar 49 kronor. 14 kronor hade han lyckats samla ihop med panten. Han ville verkligen ha den. Stackarn brukar alltid stå utanför och frysa. För det verkar vara hans arbete. Att frysa. "Jag fryser om händerna, och om fötterna.." kan han komma in och berätta. Precis som vi antog när vi såg honom stå där. Precis som jag antar och förstår varje dag. Men ändå kommer han in, varje dag och ger mig samma glada min tillsammans med en vink. Det är sådana stunder jag värderar livet. Allt är relativt, och jag är ingen människa som borde klaga. Att jag tycker att det är tråkigt att jobba 11-21.30 en onsdag är ingenting när jag ser dig arbeta utanför från tidig morgon till långt in på eftermiddagen. Hur fult det än låter så blir det som att det är han som gör min vardag lite lättare. Det är som att jag grundar min lycka på någon annans olycka. Självklart inte helt och hållet, men när jag jämför min livssituation med din så har jag som sagt ingenting att klaga på. Sen finns det självklart det som kallas medlidande. Och jag tycker synd om sådana som du..."

"Det är klart att det är skönt att inte behöva tänka åt dig. Det är en av anledningarna till att det är extra trevligt att umgås med dig. Du står på dina egna ben och jag behöver inte ägna en tanke åt att bära dig. Sen kan jag inte undvika att älska din trevlighet, positivitet, omtänksamhet och lättsamhet. Det negativa måste vara situationen."

"Jag känner igen mig så mycket i er. Ni kommer in ett flertal tillsammans, är inne ungefär en kvart men sen är det ändå en som handlar. Och det är alltid samma han, och det är alltid en fem-kroners läsk. Precis sådär var vi också, hela högstadiet ut. Tycker så synd om er, hur ni inte förstår vad ni slösar bort era pengar på. Jag undrar hur mycket det handlar om. Precis som att jag undrar hur pengar jag gjorde av med, på samma sätt som ni. Jag gick förbi ett fönster häromdan, där en lava lampa stod i fönstret och rörde sig. Jag hade en jag med, en blå hos dig och en röd hos dig. Jag gillade den blå mest, eftersom det var min favoritfärg. Allting var blått i mitt rum. Kunde sitta och farscineras av lampan och hade en förmåga av att röra på den för att hjälpa klumparna att sätta fart. Tillslut hade jag lyckats förstöra den, efter att ha vickat på den alldeles för mycket. Säkert av ren ivrighet..."