-

Det är fan overkligt hur man kan låta en annan människa påverka en så pass mycket som faktiskt är möjligt. Jag blir förbannad på hur mycket jag tar åt mig. Helst av allt vill jag spy galla över dig. Vill trycka ner dig i helvetet och suga ur all din energi. Precis som du suger ut min. Hur kunde jag låta mig själv bli delaktig i dig? I ditt beteende. För det är ta mig fan inte så jag vill vara. Men din påverkan gjorde verkligen sitt. Men, det som gör mig mest förbannad är inte din påverkan. Det är hur mycket jag ändå behöver dig. För du är mitt facit, du kan rätta alla mina fel. Och varje dag vill jag lägga min kropp i dina händer. Men du är inte vad jag behöver. Du är verkligen inte det jag behöver. Förbannad. Om du bara skulle veta hur du vänder min värld upp och ner, riktigt bokstavligt talat. Jag ville verkligen slå dig i ansiktet idag. Jag vill aldrig slåss. Du har plockat fram något förbannat hos mig som jag aldrig haft förut. Jag ville slå all den ångest du fått mig att känna varje dag. Jag ville smeka all den tacksamhet du gjort för mig. Helst av allt vill jag stänga dig ute och dra dig centimeter ifrån mig, samtidigt. Om du bara kunde vara enkel. Jag är otroligt medveten om mitt beteende, jag har en förklaring till varje sekund. Hur många förklaringar jag än har så kommer du aldrig att vilja förstå hur stark den faktiskt är för mig. Det här går inte längre. Jag kan inte kontrollera det här som jag tidigare kunnat gjort. För jag har aldrigt behövt. Du och ni har alltid gjort det åt mig. Men låt mig vara nu. Det är helt nytt för mig att kasta skit på någon som jag gör nu. Jag kan inte låta någon annan tycka om mig åt mig längre. Det har gått så långt att jag inte vet var jag står någonstans. Jag kan inte gå sönder mer. Jag måste få isolera mig, och bara vara med mig. Hur mycket jag än hatar hur mycket jag har skadat dig så kan jag inte gottgöra dig på något annat sätt än att göra såhär. Det är omöjligt för mig att laga det som jag haft sönder, när jag inte har hjärta att göra det. Att ta detta beslut är det enda sättet att försöka laga dig. Tillsammans vet vi att det är det bästa. Försök inte att laga mig, för en gång i mitt liv vill jag veta hur jag ska göra på egen hand. Jag är så förbannad, återigen, på att jag har låtit det gå såhär långt. Hur fan kunde jag tillåta mig själv att såra dig? Hur fan kunde jag tillåta mig själv, gång på gång, att glömma bort det som jag faktiskt borde tänkt på. Mig själv. Vad har jag sysslat med egentligen? Jag har haft det precis lika lätt varje gång att falla dit. Jag har älskat uppmärksamheten från en annan människa, för då har jag aldrig behövt älska mig själv. Det har varit som en flykt från verkligheten, varje gång. Just nu sätter jag käppar i hjulet och blir förbannat otacksam över vad kärlek egentligen är. Jag borde älska allt du gör för mig. Jag borde vilja stanna klockan tillsammans med dig. Jag borde ge dig hela mitt liv. Därför vet jag att det är rätt såhär. För det ska inte vara att jag borde, eller att jag måste. Det ska handla om att vilja. Nu vill jag börja om. Nu vill jag veta vem jag är, bara utifrån mitt perspektiv. Nu vill jag lära mig livet på egen hand. Jag låter så förbannat bortskämd när jag säger att jag aldrig fått göra det förut. Jag vill verkligen inte ha någon att luta mig tillbaka hos.

Jag vill åka. Jag vill åka nu.

.

Jag minns leenden och vackra ansikten. Du har alltid varit vackrast av dem alla. Jag vill lyssna till mer historier från din tid, då ingen tid i världen kan få mig att tröttna. Upprepning gör det förfinat och mer detaljrikt. För varje detalj glänste ditt öga alltid lite mer. Och för varje komplimang du fått under ditt liv, fick dig att skina av stolthet varje gång du delade dom med mig. Med din medvetenhet om andras välmående tillsammans med ditt stora hjärta har du lyckats göra många människor lyckliga, men framför allt dig själv. Jag vet att du har levt ett otroligt vackert liv tillsammans med människor du verkligen älskat. Du har alltid haft det lilla extra hos dig som gör dig så otroligt värdefull. Jag kan höra hur du berättar, skrattar och tänker tillbaka på ditt liv. Jag kan känna känslorna som du varje gång beskrivit så väl. Jag ser nu hur ditt hjärta slår för all världens kraft för att slå in i det sista..

Ditt hjärta kommer för alltid att slå i mitt.

det ofattbara

Jag kan inte slappna av. Ditt lidande ger mig en ihållande illamående av nervositet. Bilder av dig rusar genom huvudet och jag hör dig skrika. Det är inte rättvist, du förtjänar inte det här. Jag har aldrig kunnat tro att jag skulle komma till den här dagen.

Du har alltid varit stark, trots ditt svaga hjärta.

Din starkaste egenskap är din vilja farmor.

Du har alltid velat att alla ska vara trivas, ha det bra och vara väl belåtna. Du har alltid haft viljan att ge alla ditt stora hjärta, nu är det våran tur att ge dig den styrka som du nu saknar. Det är speciellt nu, som vi plockar fram vår stora vilja att hjälpa dig in i det sista. Var det än är någonstans så förtjänar du det bästa. För nu är det dags för dig att få tillbaka allt som du alltid gjort för alla andra, under hela ditt liv.

Under hela ditt underbara liv.

Jag kommer alltid se up dig till och jag kommer alltid kunna glädjas åt vilken fantastisk farmor du alltid har varit. Ingen är så fin som du är. Du kommer alltid att vara den vackraste. Och vi, kommer alltid att vara dina finaste barn.

I wanna kiss you underneath the stars

Det omöjliga blev möjligt. Det hände. Det, som alltid varit en önskan. Som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Jag kan fortfarande knappt förstå det, men jag får ett rus av belåtenhet när jag tänker på det. Så många gånger som jag hoppats. Så många gånger som jag varit full av förväntan. Så många gånger som slutat med att jag har blivit besviken. Men äntligen, så blev det omöjliga möjligt. Jag dansar runt känslan som spred sig i min kropp. Äntligen kunde jag finna lugnet i kaoset. Äntligen fick jag mina sinnen att vila från min stora påträngande vilja. Äntligen, jag kommer alltid vara tacksam.

14/5

Ankarstocksvägen, Bromma -
St: Göransgatan, Fridhemsplan?

Behöver inte bestämma mig nu, jag vet. Men jag måste tänka på det, och det får mig lite smått att vilja dyka huvudet i sanden. Jag har ju nyss flyttat hit och det känns redan så mitt. Trivs som tusan här. Det är litet och mysigt. Älskar mitt badrum. Det där såg precis jätte fånigt ut, men det är stort, har badkar och vitkaklat. Har blivit bekvämt att ha så nära till allting. Det är till och med långt att åka till sollentuna, även fast det bara tar dryga halvtimmen. Okej att det är mycket pengar för en ganska liten lägenhet, men det känns så jävla värt det. Att flytta dit skulle ge mig ett första handskontrakt på en tvåa och betala en tusenlapp mer än nu. För en så dubbelt så stor lägenhet. Så om jag bara lägger upp det svart på vitt så känns valet ganska självklart egentligen.

- St: Göransgatan, 1:a på ca 30 som jag hyr svart i andrahand. Som jag inte är säker på om jag får bo kvar i med tanke på det som är nu. Ett grymt bra läge.
- Ankarstocksvägen, 2:a på ca 60 som jag får första handskontrakt på. En lägenhet som kommer bli min. Känns lite för långt bort. Lite ensamt.

Det skulle vara en mardröm att flytta hem igen.

Nåväl, jag vill inte tänka på det nu. Åker till min lilla Cecilia imorgon och ska ha så förbaskat roligt med henne i helgen! Det var för länge sen nu så vi har mycket att ta igen baby.

suktas

Lyckades inte denna söndag kväll heller. Varför ska det vara så svårt att sova när men vet att klockan ringer alldeles för tidigt dagen därpå? Istället ser jag klockan under ögonlocken och mina sovtimmar bara flyger förbi. Ligger bara och vrider och vänder på mig, vilket bara slutar i frustration. Som i sin tur gör det ännu svårare att sova. Jag måste verkligen komma upp imorgon också. Ogillar att börja måndagen med att stressa, och är jag inte vid telefonen klockan sju så blir inte farbror Säter glad. Och det är inte värt att höra hans gnäll när han lyckas få tag på mig. Nu är det andra söndagen som gubben står och skriker utanför. Inte farbror Säter, utan en (antagligen) alkis gubbe som bor i mitt hus. Det är lite obehagligt att lyssna på, inte för att jag vill göra det. Men har inte så mycker val när fönstret inte går att stänga.

Jag lever verkligen för såna här dagar. En ledig dag som jag kan avnjuta utan att ha någon tid att passa. En dag att bara kunna göra precis det som känns rätt, och just det som jag trivs mest med. Promenerade, promenerade och promenerade. Vi tog oss från mig, bort till slussen. Tog djurgårdsfärjan bort till Gröna Lund och gick runt vid Waldermarsudde. Tog spårvagn tillbaka, handlade mat och satte oss på min baksida och hade pick nick. Och när det blev dags efter en mysig pratstund så kollade vi på film. En sån här dag tillsammans med dig kan vara bland det bästa jag vet.

Satt ute igår innan jobbet. Fjärilarna fladdrade runt omkring och gav mig en mersmak för sommaren. Inte nog med att solen brände på huden. Försökte rita, försökte skriva. Men allt knöglades bara ihop eller suddades ut. Det är visserligen ett bra tecken för mig. Det är viktigt att kunna påminna sig själv när man mår bra också. Även om inspirationen bara finns där när vardagen är färglös så är det viktigt att sätta sitt välmående i fokus. För då mår jag extra bra, när jag ser att resultatet av det jag gör inte blir en klump i magen. Kände hur myrorna kröp på mig igår när jag satt i gräset. Och såg hur flugorna flög alldeles i närheten. Och det fick mig precis att låta som att jag var väldigt smutsig. Men det gör ingenting. Fick verkligen sommar känslor igår. Fräknar, massor av fräknar. Barbent, bikini. Gräset som var täckt av blåa blommor. Lyssnade på musik som jag förknippar med sommaren 08. Tankar, känslor och kärlek. Kunde känna hur det var att äta glass vid Vaxholms kaj. Hur det var att promenera tillsammans längs med Tofta strand. Tänkte på vår båttur runt Stensjön. Som jag suktade mig själv efter kärlek igår. Det gick verkligen inte att sluta. Och det kommer det nog inte gå ikväll heller. Det här är en sån kväll som jag vilja ägna tillsammans med dig. Men för min egen skull ska jag försöka stänga av de tankarna så fort som möjligt..

Ska nog göra ett försök till att sova nu. Och drömma om kärleken istället.

Bästa vän.

Jag vill inte sakna dig mer.

Kom hem med hela din härlighet och fyll det tomrummet som är.

Som är din plats, som du äger med hela din charm.

Bästa vän, på alldeles fel plats.

yta mot yta

Känslan av händerna som fyller ut varje tomhet som finns. Beröringen som övervinner hela din spända kropp. En vilja av att slappna av, att låta händerna bli ett med huden. Ett vackert landskap som vidrörs med smek. En okontrollerbar drog. Frestelsen som om en fågel sjöng sin första sång. De är vackra. Unik är hemligheten bakom härligheten. Känslan av händerna som klappar till sömns.

Du.

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.

Ta hand om dig själv. Hitta det som du trivs med. Gör det som bara känns rätt för dig att göra. Utan hänsyn till någon annan. Det handlar om dig nu. Bara om dig. Tanken att dela livet med någon annan skapar bara oreda i ditt sinne. Du ska bli tillsammans med dig själv. Du måste kunna värdera dig själv från egna upplevelser och erfarenheter. Inte från någon annans. Du ska lära dig att tycka om dig från ditt eget perspektiv. Inte tycka om dig för hur någon annan tycker om dig. Låt ensamheten bli din individuella medicin för att hitta dig själv. Du ska inte låtas falla för en glimt, utan stäng ute allting ett tag och fokusera på dig själv. På ditt välmående. På din vilja. Se ensamheten som en hjälp för det är precis det stöd du behöver. Låt tiden få ditt hjärta av vilja börja om. Men för guds skull. Gör ingenting förhastat. Någonsin mer. "Det som inte dödar blir du starkare av." Lär av dina misstag för att slippa dömma dig själv, gång på gång. Ge dom inget mer att tala om. Låt inte främlingar badda dina sår med salt. Ta dig dit du alltid pratat om att komma. Din chans är här nu, kasta inte bort den.

-

Det började regna. Som en typisk svensk midsommarafton. Alla Svensson-familjer dukar upp långbord med all midsommarmat som man kan tänka sig. Får inte glömma snapsen också, som nog egentligen bara finns där för att lätta upp stämningen. Och regnet kommer som en oönskad förrätt och reservdukningen i det trånga köket får helt plöstligt bli plan A. Fick den känslan idag, efter ha fått ett smakprov på våren. Men regnet kom, något annat hade inte varit typiskt. Midsommar var det ja. Det känns som en evighet bort. Men om jag ska minnas midsommar 2008 så känns det som nyss. I underbara skärgården..

Jag vill skratta varmt och helhjärtat. Inte ett sådant jag-måste-skratt. Du får mig att slå knutar på både kropp och själv. Försök inte att känna efter så mycket, för då kommer du röra ihop rätt och fel, bra och dåligt. Ibland önskar jag att jag förstod dig. Samtidigt finns det många gånger jag inte vill veta av dig. Jag skulle vilja spika fast dig i en säng full av dun, enbart för att se dig kämpa mot din svaghet. För du skapar dina egna problem. Kan känna hur det känns att ligga i hängmattan och titta på alla tusentals stjärnor. På alla tusentals frågor. Hur ljuset och trädens sus ger mig allt jag behöver för stunden. Jag kan känna hur det känns att låta vågorna ta över varje tanke med dess brus. Och jag kan känna, hur havets mörka sida vill suga ut varje själ. Det är en känsla som jag vill dela tillsammans med dig. Kalla mig schizofren, för jag talar om mig som dig, dig som mig.

storm

How long have I been in this storm
So over aware by the ocean's shapeless form
Water is getting hard to tread
With these waves crashing over my head

If I could just see you
Everything would be alright
If I see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright
And everything will be alright

I know you didn't bring me out here to drown
So why am I ten feet under and upside down
Barely surviving has become my purpose
Cause I'm so used to living underneath the surface

If I could just see you
Everything would be alright
If I see you
This darkness would turn to light

And I will walk on water
And you will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright

And I will walk on water
You will catch me if I fall
And I will get lost into your eyes
And everything will be alright

Now everything is alright
Everything's alright

tidsfördriv

"Så stod han och ville köpa Aftonbladets DVD som kostar 49 kronor. 14 kronor hade han lyckats samla ihop med panten. Han ville verkligen ha den. Stackarn brukar alltid stå utanför och frysa. För det verkar vara hans arbete. Att frysa. "Jag fryser om händerna, och om fötterna.." kan han komma in och berätta. Precis som vi antog när vi såg honom stå där. Precis som jag antar och förstår varje dag. Men ändå kommer han in, varje dag och ger mig samma glada min tillsammans med en vink. Det är sådana stunder jag värderar livet. Allt är relativt, och jag är ingen människa som borde klaga. Att jag tycker att det är tråkigt att jobba 11-21.30 en onsdag är ingenting när jag ser dig arbeta utanför från tidig morgon till långt in på eftermiddagen. Hur fult det än låter så blir det som att det är han som gör min vardag lite lättare. Det är som att jag grundar min lycka på någon annans olycka. Självklart inte helt och hållet, men när jag jämför min livssituation med din så har jag som sagt ingenting att klaga på. Sen finns det självklart det som kallas medlidande. Och jag tycker synd om sådana som du..."

"Det är klart att det är skönt att inte behöva tänka åt dig. Det är en av anledningarna till att det är extra trevligt att umgås med dig. Du står på dina egna ben och jag behöver inte ägna en tanke åt att bära dig. Sen kan jag inte undvika att älska din trevlighet, positivitet, omtänksamhet och lättsamhet. Det negativa måste vara situationen."

"Jag känner igen mig så mycket i er. Ni kommer in ett flertal tillsammans, är inne ungefär en kvart men sen är det ändå en som handlar. Och det är alltid samma han, och det är alltid en fem-kroners läsk. Precis sådär var vi också, hela högstadiet ut. Tycker så synd om er, hur ni inte förstår vad ni slösar bort era pengar på. Jag undrar hur mycket det handlar om. Precis som att jag undrar hur pengar jag gjorde av med, på samma sätt som ni. Jag gick förbi ett fönster häromdan, där en lava lampa stod i fönstret och rörde sig. Jag hade en jag med, en blå hos dig och en röd hos dig. Jag gillade den blå mest, eftersom det var min favoritfärg. Allting var blått i mitt rum. Kunde sitta och farscineras av lampan och hade en förmåga av att röra på den för att hjälpa klumparna att sätta fart. Tillslut hade jag lyckats förstöra den, efter att ha vickat på den alldeles för mycket. Säkert av ren ivrighet..."

23/3

Din skugga vandrar längs med min, även när solens sken blott är en önskan. Din doft flyger förbi med vinden från mina rörelser. Beröringen finns där, det vet både du och jag. Allt som är nedbäddat i det innersta delar vi utan ord. Våra hjärtan talar utan röst. Jag vet precis vad du menar, då vår puls slår i samma takt. Du förstår alltid. min andning blir dina ord och du behandlar dom som om det vore ditt levebröd. Du reser dig alltid när någon annan faller. Du vill vara allas styrka. Tusen tomma tankar gör dig inte klokare. Kontrollera och sortera, för ingen annan kan göra det åt dig. Förvirringen kommer lyckas trolla bort din stabilitet. Det sveper över dig och tar din skönhet ifrån dig. Om du ändå kunde öppna dina ögon så att jag kunde nå dig.

rutiner

Och så avslutade hon med "välkommen till huset!". Rar liten tant, verkar ha bott här alldeles för länge. Stod utanför porten och plockade upp fimpar och la dom i en liten plåtburk vid sidan av dörren. Hon var så förskräckt över hur folk kunde skräpa ner, trots den höga hyran. Slummen sa hon, det kommer snart se ut som slummen om folk fortsätter såhär. Förr hade det varit vackra rosenbuskar längs med husväggen men det försvann med saneringen. Då hade hon fått sin lilla vårhörna, som för tillfället såg ut som en jordplätt med hopp om livet. Men några blommor hade hon inte längre råd med, återigen, pga den höga hyran. Hon har tydligen levt för hennes vårhörna. Det är klart, alla har vi olika kärlekar. Jag kan farscineras lite av sådana människor, speciellt den äldre generationen. Deras dagar går efter en rutin som dom levt efter i många år. Det ska vara på ett visst sätt, precis som det alltid har varit. De senaste måndagarna har jag handlat åt äldre människor och tro mig, varje måndag handlar de samma sak. Precis samma varor som de gjort i många år. Jag vet bara min farmor, där vissa saker måste vara som det alltid har varit. Det har självklart sin charm eftersom det är något som jag tycker tillhör åldern, men samtidigt undrar jag hur det är att leva så. Visserligen vet dom ingenting annat, eftersom dom aldrig vågat släppa in något förutom sina rutiner.

Den äldre genertionen säger jag. Just nu känns det som att mitt liv går på rutiner. Mina veckor ser i stort sett lika dana ut vecka in, vecka ut. "Just nu"? Jag har alltid haft det såhär. Har ganska regelbundna tider på jobbet och när jag inte jobbar så tränar jag, och när jag inte gör något av det, vilket är alldeles för sällan så träffar jag vänner. Det finns många stunder då jag funderar på om det är såhär jag vill ha det. Jag behöver mitt jobb, ingen snack om saken. Och fotbollen kan jag inte vara utan. Den tar upp väldigt mycket tid, ibland alldeles för mycket. Men det är nog så jag är. Kan knappt minnas när jag senast hade en dag som den här. Ledig, och har planerat precis som jag vill att dagen ska ta ut sin rätt. Ska städa i ordning när jag är klar med det här, ta mig till farmor och göra henne sällskap några timmar, efter det träffa dig ett tag och så avslutas kvällen med att du tar med dig några filmer. Det ska drickas mycket te.

www.elisabethskolan.com
Jag ska ta mig dit! Jag har verkligen bestämt mig för det.

låt honom.

Låt honom klappa din självkänsla till rätta. Du behöver aldrig hävda dig. Aldrig mer ska du känna dig osäker. Låt honom få dig att plocka fram din värdighet. Jämför inte varje millimeter på din kropp med hela din omgivning. Älska din helhet, och låt honom hjälpa dig. Hans händer är magiska, minsta beröring är din medicin. Låt honom ge dig din dagliga dos. Handtag, famntag, klapp eller kyss. I hans närhet skulle det inte finnas något att diskutera. För han kan göra det omöjliga möjligt. Det fula vackert. Den utan betydelse, till dig. När ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skratten. Han kan få dig att sluta jaga din egen skugga. Han trollar din självkänsla till rätta, bara du låter honom.

grow up.

Sista natten i barndomshuset. Ja, det är faktiskt sista kvällen jag sover här för att jag bor här. Och jag tror inte att jag kommer sova över om jag kommer och hälsar på. Sista kvällen. Imorgon flyttar jag äntligen hemifrån. Klart jag är lite spänd, men samtidigt vill jag bara sova bort timmarna som är kvar tills jag står i mitt. Min lägenhet. Mina saker. Det här är verkligen något jag har längtat efter sen jag tog studenten. Jag vill växa upp nu. Jag vill ta ett av de stegen för att komma vidare i mitt liv. Jag vill känna hur det är att handla mina egna saker. Min egen mat. Mina egna nödvändigheter. Allt det här ska jag få börja med imorgon. Jag ska verkligen flytta hemifrån. Jag har länge längtat efter att få vara ensam. Även om jag inte haft några "regler" hemma de senaste åren så går det inte att jämföra. Nu behöver jag inte ta hänsyn till någon. Förutom grannarna som med stor chans bankar i golvet om det är för högljudt. Men det är en annan sak. Har längtat efter ensamheten som jag har valt själv. Den som jag mår bra av. På ett sätt är det här inte riktigt verkligt än. Imorgon får jag mina egna hem nycklar.. Ah.. Jag kan nog inte riktigt finna ordet för hur jag känner, precis just nu.

Det började lukta bränt och helt plötsligt stängdes dammsugaren av. Ops, tror visst att den blev överhettad. Det gav mig visserligen en bra anledning till att ta en paus. Om till och med dammsugaren protesterar. Den är visserligen alldeles för gammal för att ens kunna fungera, men den håller i sig än. Knappt. Längtar tills allting är över så jag kan pusta ut. Känns som att jag har varit i fullgång varje dag de senaste veckorna. Packade hela dagen igår hos mamma så där är allting klart. Har jobbat från 10-19 idag sen var det bara hem och packa ihop allting hos pappa. Känns inte riktigt som att jag har koll på allting. Men det är ju faktiskt inte så att det inte finns någon återvändo från imorgon. Vet att pappa kommer ringa och bjuda över mig på middag eftersom han saknar mig redan nu. Så det är inga problem att komma och hämta hälften av alla mina saker som jag säkert glömt. Imorgon klockan 10 kommer ni, och då ska jag vara redo med allting! Kommer jag visserligen att vara också. Känner inte för att sova ikväll. Som sagt, det är sista natten jag sover här. På Gransångarevägen 18. För dig låter det nog som att jag gör det här till en otroligt stor sak, men för mig är det verkligen det. Ända sen du bodde där hade jag bestämt mig för att jag skulle ta över din lägenhet en dag. Visserligen var det något som du och jag hade pratat om tillsammans. Vi skulle bo där, det var något vi hade som tonårsdröm. Men den drömmen sprack tillsammans med verkligheten. Men det är helt okej. Jag vill bo själv, och jag ska verkligen få bo där nu.

Som vi pratat om så kommer det samtidigt att kännas lite konsigt. Vem ska du nu komma över till i Kärrdal på samma sätt som min dörr varit öppen för dig? Nu kommer vi aldrig mer spendera några kvällar i mitt rum. Det blir inga mer mysiga kvällar där nu. Inga natt promenader runt i Kärrdal som slutar med varm oboy och mackor. Det kommer självklart kännas tomt att inte ha samma möjlighet att kunna träffa dig så fort som jag önskar och behöver ibland. Som vi pratat om väldigt mycket på senaste. Hur många gånger har inte du och jag gått hemifrån dig, till mig? Eller från affären hem till mig. Du och jag bredvid varandra, jämt. Precis som det ska vara. Att jag flyttar ska fortfarande inte sära på dig och mig, och det är ju trots allt bara in till stan. Men du förstår vad jag menar när jag säger att det kommer kännas konstigt. Men jag tror nog att du har kommit på det lite mer än vad jag har hunnit göra. Så mycket tid vi har spenderat här tillsammans egentligen. Har gjort allt med dig här. Herregud! Det är så underbart att ha en vän som du, du är alltid nummer ett. Men jag förväntar mig att du kommer över till mig så fort du behöver. Jag vet lika mycket som du hur mycket du också vill komma hem i från. Så jag räknar stenhårt med dig älskade vän!

Va svårt det var att få höra några ord från dig. Jag är otroligt tacksam över hur mycket vi har hörts trots under de senaste veckorna. Men varje gång känner jag mig så suktad. Du suktar mig från att få veta allt. Jag vill veta hur det är varje dag, men den bråkdel jag får ta del av älskar jag. Det känns lite som fjärilar i magen när jag ser ditt namn. Det pirrar just för att det känns så overkligt. Jag älskar att planerna är ändrade. Jag känner en sån otrolig längtan efter att få vara i din närhet igen. Det är inte skrämmande länge.
Det är mer..
Ofattbart..

Om jag skulle försöka se hur dammsugaren mår igen och sen se om jag lyckas somna. Juste, måste hänga tvätt sent idag också. Tusan.. Och varför inte ta lite oboy och macka som alltid när småtimmarna tittar fram. Det är ju trots allt sista natten som jag bor hemma. Sista natten i Kärrdal.

1 dag kvar!

Det är ganska mysigt ändå att titta ut på äppelträdet som är alldeles vitt. Ogillar iof väldigt mycket när snön bara slaskar bort, men det är mysigt medan den faller. Har ändå bara suttit inne idag och packat ihop mina saker så har inte märkt av det så mycket. Är nästan klar hos mamma nu. Snäll som hon är så fortsatte hon att dammsuga vilket var det sista jag hade kvar där. Men nu när jag tittar in i mitt rum hos pappa så vet jag inte alls vart jag ska börja. Står visserligen en hel del banankartonger och några sopsäckar som gör att det verkligen ser ut att vara mycket saker där inne. Men om jag bortser från det så ligger jag nog ganska bra till. Har så svårt för att slänga saker. Har bott i mitt rum här hos pappa i 18 år så har lyckats samla på mig en hel del. Det här är verkligen välbehövt för att få denna anledning till att rensa bort det jag faktiskt inte behöver. Ska jobba hela dagen imorgon så det blir att få ihop det allra sista imorgon kväll/natt. För klockan 10 på lördag morgon står Fredrik här med lastbilen. Känns så himla sjukt egentligen. Är väl inte riktigt förberedd på det här, iaf inte pengamässigt eftersom det blev så hastigt bestämt. Hade tänkt att flytta dit till sommaren någongång, eller till och med hösten. Men eftersom syrran inte orkade hyra ut den mer så var det självklart att jag skulle ta den ändå. Det får gå som det går helt enkelt och jag vet att jag kommer klara det.

Kom hem från kryssningen igår kväll. Och visst var det mysigt. Tycker om att spendera tid tillsammans med familjen, speciellt när det inte händer allt för ofta längre. Käkade god mat, drack gratis och sen under kvällen spenderades mesta tiden på Starlight Palace där det var lite underhållning, perfekt som passade hela familjen. Mest underhållande var nog att se den långa blonda tjejen med nylonstrumpbyxor tillsammans med en mintgrön klänning som slutade strax ovanför rympväcket. Då undrar jag hur hon tänkte när hon klädde på sig. Kortast blir sexigast. För oss andra, mig, ser kortast patetiskt ut. Men det är ju absolut upp till var och en om man vill skämma ut sig eller inte. Kom i säng ganska sent ändå i en mycket bullrande hytt och studsade upp klockan 8 för frukost. Eller studsa var att ta i. Hade gärna legat kvar några timmar till och sovit bort onykterheten. Men jag vill ju inte missa en sån frukost inte. Fick med mig lite alkohol över bords, perfekt för alla kvällar någon kär vän kommer över. Vilket jag räknar med stort! Vet iaf någon som kommer slockna i min säng efter varje utekväll hon haft! Men hon är alltid välkommen hem till mig, oavsett vad det gäller.

Nu är det dags att hänga mitt tvätt vilket jag tycker är väldigt duktigt av mig att göra med tanke på att klockan är halv ett. Lyckades få med min jobb tröja i maskinen så jag måste hänga den. Annars hade den garanterat fått legat över natten. Äckligt ja, men fan va skönt. Får se om jag lyckas ta mig upp i tid imorgon så jag kanske till och med hinner fixa lite innan jag åker till jobbet. Antagligen inte, men det låter bra.

Hade inte varit helt fel att höra av från dig snart. Det var ett tag sen nu och jag saknar dig verkligen. Tror inte riktigt att du förstår hur stor plats du har lämnat. Jag tänker på dig varje sekund! Godnatt min vän..

Godnatt.

24/2

"Fru Åhlström kallade dom mig på den tiden. För man sa inte du, man sa fru. Och jag älskade mitt yrke, jag brann för det. Men jag var snäll ja, jag lät dom klippa sig gratis trots att det var mitt levebröd. Och slingor vet du, det var ju inte modernt på den där tiden. Men jag var bekant med kemister som hjälpte mig att få sånt medel som ingen annan frisör kunde få tag på. Så alla kom till mig, alla pratade om Fru Åhlström. Och det var dom vackraste av alla damer som jag fick klippa. Jag klippte kändisar, bara kändisar vet du. Fast inte dom som är på tv nu, utan deras föräldrar. Minns när jag klippte Ingemar Bergmans mamma och syskon. Eller Anna-Lisa Eriksson och hennes tunna hår." Och så kan det fortsätta i flera timmar när hon berättar om sitt liv. Hon har hängt med i 86 år, det är väldigt strongt. Det härligaste är att se hur lycklig hon blir av att återberätta sitt liv. Om när hon gifte sig med farfar på nyårsafton. Hur de firade alla dessa olika bröllop tills de nådde diamantbröllop då de varit gifta i 60 år. Alla kvällar de var ute vid Stureplan och dansade. När de fick pappa. Hur hon och farfar delade intressen och alltid hjälptes åt. Att höra hur lyckliga dom blev när syster kom, därefter jag. Hur konstigt hon tyckte att det var när mamma ringde och berättade att hon fött Stefan dagen efter midsommarafton. Konstigt just för att det var dagen efter afton. Och höra nu, hur lycklig hon är över att ha så fina barnbarn.

Ikväll blir det Silja Galaxy med mamma, bror och systers nya familj. Ska bli helt härligt att få åka iväg lite. Trots att jag har hur mycket som helst att göra hemma men det är skönt att andas lite. Allting är betalt och klart, maten, dricka, hytt och hela köret så det är bara att åka dit och koppla av. Så imorgon blir det att placera sig på deras relax avdelning. Mh härligt..

en vanlig måndag.

Det var nästan lite rart att se hur hon förbryllat sprang in efter honom i butiken. Hon nådde inte ändra fram trots att hon viftade med sin stenålderns skinn handske. Samtidigt försökte hon få ur sig ord men det var lättare sagt än gjort. Så småningom börjar han sakta ner för att inte springa in i någon runt hörnet och då fick hon äntligen tag i honom. Då fick hon äntligen säga det hon ville, vilket inte var mer än "hej, jag sprang efter dig sen porten för att se att du lever." Samtidigt slängde hon med huvudet åt alla möjliga tänkbara håll. Hennes beteende såg generat ut. Men jag tror det var sjukligt. Men det raraste var att de var i 70-80 års åldern.

Jag börjar lära mig det här nu. Kvart över tio kommer alltid lilla tanten in med sina gymnastikskor i samma skrynliga plastpåse som hon haft sen jag började jobba varje måndag. Varför jag vet att det är just samma är för att det är ett hål i högra nederkanten där skosnöret ibland brukar trilla fram. Blir alltid att jag lyckas ge henne en kommentar som "nämen, är du ute och är flitig igen?" (Även fast det är den dummaste frågan att ställa när klockan är kvart över tio en måndag morgon.) Och glatt skiner hon upp som om solen aldrig strålat förut. Lite senare kommer ni två. Två polacker till byggare som varje måndag köper 10 frallor, en fanta och en grillad kyckling. De hälsar lika glatt varje gång. Men när jag pratar ser de ännu gladare ut, antagligen för att försöka dölja att de inte förstår ett ord av vad jag säger. Ganska söt var gubben som kom in fem över åtta imorse och bad mig ringa efter färdtjänst åt honom till klockan halv nio. Vet iof hur långt tid det tar för alla över 60 att handla i butiken så. Men färdtjänsten kunde inte komma förns klockan var nio så stackars Sune fick sitta och vänta på en pall precis vid mig. Trevligt med sällskap tänkte jag, men det blir mindre trevligt när lilla Sune pratar och pratar och jag ingenting förstår. Kände mig som polackerna och nickade och log.

"Åh va trevligt att se dig igen, det var inte igår" säger en tant som jag aldrig sett förut. Hon fortsatte fråga om jag hade varit sjuk, bortrest eller vad min anledning var att jag inte varit där på länge. "Jadu, förutom att jag har jobbat här varje dag den senaste veckan så har jag varit här ganska mycket annars också". Stackarn tänkte jag, hon måste förknippa mig med någon annan. Jag hoppas jag inte skulle vara hennes bortglömda barnbarn iaf.

Och som vanligt på måndagar så jobbade jag över för att du var ett jädra jippo idag. Det går nog aldrig så långsamt i kassan som när man jobbar med dig! Åh. Går ifrån jobbet små irriterad över att jag inte kom i tid därifrån. Känner hur skönt det ska vara att komma till gymmet och få träna av sig lite. Ha! Jävla klantarslen till människor skriver in fel kortnummer så att mitt kort spärrats eftersom det inte kunnat dragits några pengar. Så nu ska man punga ut pengar som man inte ens har för något som ni klantat er för. Gillar verkligen sånt där, oerhört. Var tvungen att belöna mig med godis när jag gick förbi lilla affären. Har inte köpt godis på väldigt länge, smaskigt! Kommer hem till lillebror som ligger hemma och slöar för att han har sportlov. Åh va skönt det hade varit, va skönt det var när man hade lov. Fortfarande väldigt mysigt att komma hem hit. Det är en vecka kvar, inte ens det.. Mamma kom hem också, var faktiskt länge sen jag blev så glad av att se dig. Måste ha varit för att det var länge sen jag var här nu. Jag gillar att min mamma är så otroligt hi-tech. Jag är till och med duktigare än henne, och det är ingenting att skryta över. Men ändå så ska hon envisas med att köpa Nokias nya touch telefon. Du är söt du! Jag gillar hur du försöker. När jag flyttar så ska du få komma hem på många vinkvällar hos mig! Nu ska vi ner och handla mat och göra hamburgare.

Pusss..

den saknade fyran.

Jag saknar er!

Gelehjärtan och glädjerus

Jag vet inte vilket ord jag ska sätta på den här dagen. Kan inte minnas senaste dagen jag vaknade klockan sex och var pigg. Går det ens? Det måste vara omöjligt. Det var svårt att somna igår. Att jag hade missat ditt samtal gjorde att det blev svårt för att sova. Försökte ringa tillbaka, men det var bara nummerfel. Det gjorde ont och kommer göra det så länge du inte är hemma. Kom i alla fall försent till jobbet, hade ingen ork till att skynda mig. Enligt mig kom jag alldeles lagom eftersom det fortfarande var all världens tid innan vi öppnade. Jag trillar nog in samma tid imorgon också. Jag tror jag missade något om att detta var min lediga helg. Valde det visserligen själv eftersom jag behöver alla pengar jag kan få tag på just nu. Under jobbet så ringde du och jag hade inte tid att svara. Snäll som han var så lät han mig springa iväg en snabbis och ringa upp igen. Åhh.. Kunde inte tänka på något annat än dig efter det. Jag antar att du ligger och sover som ett litet barn nu. Jag längtar tills vi hörs igen.

På tal om barn, "13 år och pappa"!! Vad fan är det liksom? "- Jag tror blöjor är dyra," säger Alfie Patten. (den nyblivna pappan) Kanske bara är jag, men jag tycker det är så himla sjukt. Min lillebror är 13. Man går i sjuan när man är 13. Man lever liver och upptäcker allt som är roligt när man är 13. Helt plötsligt ska denna Alfie bli farsa. Jag förstår inte hur föräldrarna tillåter det överhuvudtaget. Som det stod i tidningen, alla tre, pappan, mamman och den nya bebisen skulle kunna vara syskon. Usch, stackars säger jag bara.

Men det är ju alla hjärtans idag, helst av allt hade jag lust att spotta kärlek på kunderna. "Varsegod, ta ett gelehjärta, vi bjuder såklart efter som det är kärlekens dag idag". Glöm inte att le också, för man ska vara lycklig idag. Tack för en mysig middag på Mosaik. Jag vet att det är mycket som trollar och förvirrar just nu, men jag tackar för sällskapet i alla fall raring. <3>

8:an

Det var en mysig dag ändå. Kunde äntligen få sova ut då länge som jag behövde. Kan inte minnas senaste dagen jag vaknade utvilad, förutom igår men då var klockan 8 på morgonen så det räknas inte riktigt. Det blev biljard med "bror" idag, vilket var kul förutom att jag råkade ha ner den svarta lilla 8:an lite för många gånger. Men även en stjärna kan göra misstag så.. Efter det blev det några öl med Annie, lilla sötis. Som vanligt blev det mer än en, men höll mig lagom till klockan iaf. Dig ska jag hitta mer tid med, så är det bara. Spelar ingen roll vad vi pratar om, vi skrattar ändå.. Idag vaknade jag med att jag nu faktiskt har förstått. Jag vill inte göra det än, men det är ingenting jag kan styra över själv. Du är där du är, verkligen inte där jag önskar att du var. Men jag måste försöka vara positiv för din skull. Jag vet att du behöver varenda tanke. Det var också annorlunda att ta sig hem ikväll, vanan som fanns där förut, fanns inte längre. Jag saknade det, men jag måste vara stark. Nu är klockan lagom till att nana med tanke på att den ska ställas på klockan 5.45 för väckning.. Vi ses efter jobbet, jag ser fram emot det <3

No other way

When your mind is a mess so is mine I can't sleep
cause it hurts when I think my thoughts aren't at peace
With the plans that we make the chances we take
They're not yours they're not mine
There's waves that can break
All the words that we said and the words that we mean
words can fall short, can't see the unseen
cause the world is awake for somebody's sake
Now please close your eyes
Woman, please get some sleep

and know that if I knew all of the answers
I would not hold them from you
Know all of the things that I know
we told each other there is no other way

Too much silence can be misleading
You're drifting I can hear it in the way that you're breathing
We don't really need to find reason
cause out the same door that it came well it's leaving
It's leaving

Leaving like a day that's done and part of a season
Resolve is just a concept that's as dead as the leaves
But at least we could sleep, it's all that we need
When we wake we would find, our minds would be free
To go to sleep

and know that if I knew all of the answers
I would not hold them from you
Know all of things that I know
cause we told each other there is no other way

...

Jag visste att jag skulle gå sönder.
Sekunden tog mitt andetag från sömnen.

Nu är jag vaken,
och kommer aldrig mer kunna drömma.
Sömnlöshet ger svaghet.
Det ena leder till det andra,
som slutar till förtvivlan.
Kom och var morfinet i min kropp.
Jag önskar att det var fantasi ,
att vardagen skulle bygga på hoppet.
Om att det bara var en dröm.

Alla behöver en stödpelare. Du behöver, jag har behövt. Jag klarar mig aldrig ensam, det finns det ingen människa som gör. Men ensam är och kommer alltid vara starkast och det är vad jag behöver för en stund. Att stänga av dig är inte tänkbart med tanke på vad jag grundade mitt val i. Jag behöver din förståelse, bara för ett tag. Godnatt, jag ser dig när jag blundar.

väck mig inte.

Det kommer göra alldels för ont. Det är obegripligt att inse 364 dagar kvar tills jag får vara i din närhet igen. Jag vet att jag inte har förstått än och det har med viljan att göra. Jag vill tro att det inte händer. Jag vill inte förstå att jag inte drömmer. Jag vill att du, min optimistiska bror, ska stå här igen. Du lyckas alltid och jag vet att du kommer få oss att lyckas med det här. Du är aldrig ensam, jag är aldrig ensam. Vi är alltid tillsammans, oavsett milslånga avstånd. För vi båda vet att vi alltid ser samma sol, samma måne, vart vi än befinner oss.

Another day
Another time and place
Somewhere, someway
We'll meet another day
Another day
Belongs to you and me
Somewhere, someway
Another day

Du har det finaste av alla hjärtan...

Puss.

Riktigt skön tjockisdag. Man behöver ha sånna ibland. Det får en att koppla av lite från verkligheten, och visst är det kul att umgås med en gammal vän. Jag vill ha variation på min tillvaro, vill inte kunna spegla min vardag i en annan. Det går inte att undvika dock, men det vore skönt om den ena dagen aldrig var den andra lik. Ska äntligen träna idag, ska bli så otroligt skönt att få röra på sig.

Tänk om ditt hjärta kunde kompromissa med mitt? Det handlar om möjligheter, inte svårigheter. Vad säger du om att dela samma tanke? Det handlar inte om dig, det handlar inte om mig. Vem handlar det om? Jag vet precis lika lite som du. Men någon vet. Han har svaret på det vi alla vill veta. Vi önskar helhjärtat att han kunde ta talförmågan från oss och berätta med sin ord. För han talar bara om det som han har egen rätt på. Och när vi ens försöker snubblar vi på våra egna andetag. Förrvirring. Det är totalt kaos men det är ingenting som vi talar högt om. För grannen i dörren brevid kan börja undra. Och visst vill vi inte stå för uppståndelsen. Ducka hellre än att stå högre än alla andra. Stick inte ut i mängden men du måste vara den som drar åt dig varje blick. För de som inte vågar tala, tittar. Gör det du aldrig förstår dig på. Det ser bättre ut om du blir klok på det du aldrig kommer förstå dig på. Vill de höra från dig så ringer de. Enkelheten är inte simplare än vad du gör den. Koppla av när du ska göra din största ansträngning. Måla himmlen full av färg när allt du äger är en pensel. Ingen vill ändå se dina sidor för dom luktar illa. Spotta inte på de som ler. För de hånar dig. Du är enbart värd att människor vänder din rygg. Undran. Lev medan du kan, passa på när folk fortfarande vill ha dig i närheten. Ta inte åt dig av den skit du inte är värd. Trampa hellre på den som sover. Vid omedvetandet kan allting vara en dröm. Du kan spegla den värld du vill ha bara du önskar tillräckligt mycket. Lyssna inte på skitsnack, orden flödar bättre då. Vad kan du vinna när du inte har något att förlora? Puss.

Emil Dahlström

känslan

Det går inte att beskriva känslan. Hur skrämmande, obehagligt och smärtsamt det var. Samtidigt är jag så förbannat glad att jag gick igenom det. Sömn var den enda medicin som hjälpte. Jag ville inte vara vaken och veta vad som hände. Jag ville vara vid omedvetandet. Tack för ditt sällskap, jag behövde varje sekund av din närhet. Jag behövde hur dina händer klappade mig till sömns. Idag ångrar jag inte en hundradel av gårdagen. För det var värt varenda förjävliga stund, utan tvekan.

Har känslan av att jag bara trampar vatten, kommer ingenstans. Känslan av att stå still där jag stått i flera månader. Jag vet att min vändpunkt ur den här perioden kommer jag när jag äntligen får flytta. Det var menat att bli mitt mål fram till sommaren. Att jag får göra det redan nu (säger jag med en månad kvar) känns inte mer än rätt. Är medveten om att det kommer bli knapert, men jag vet att det kommer vara värt varenda hemmakväll.

Jag gillar att se tillbaka på det förflutna. Gillar kanske är fel ord. Det är användbart. Även om livet inte alltid har utspelat sig i glädjerop så är allting jag varit med om fram tills idag erfarenhet. Allt jag tidigare tagit mig igenom har gjort mig till den jag är idag. Precis som att dina åsikter och din personlighet grundar sig i ditt gångna liv. Utan alla motgångar skulle du inte bli rik på dina medgångar. Jag skulle kunna dela in mitt liv i perioder, precis som du kan dela in ditt. Och det, med facit i hand, gör att kan jag bocka av mina personligheter och tala om var de kommer ifrån.

Jag vet att det var du som gjorde mig klok gällande kärlek.
Jag vet att det var du som gjorde att jag inte tar vad som helst.
Jag vet att det var ni som fick mig att vilja vara självständig.
Jag vet att det du som lärde mig att stå upp för mina åsikter.
Jag vet att det var du som fick mig att förstå att det tar lång tid att få en gammal vän.
Jag vet att det var du som gjorde mig stark.
Jag vet att det var du som gjorde mig tacksam.

Jag vet också att allting som har pågått under det senaste året har gjort mycket i mitt liv. Det är snart ett år sen från studentdagen och visst har mycket hänt. Nu finns ett annat ansvar som inte fanns där tidigare. Det finns också en helt annat självständighet, i alla fall för min del. Jag är inte beroende av människor på samma sätt som förut. Och jag har lärt mig att prioritera mig själv mer. Det är jag som ska leda mitt liv till ett jag är nöjd med. Att prioritera det som är bäst för mitt välmående kommer jag vinna på i längden.

I used to be a little boy
So old in my shoes
And what i choose is my choice
What's a boy supposed to do?
The killer in me is the killer in you
My love
I send this smile over to you

What is left, what's there? Who care if there's still air..
11 februari.

vilja

Jag tänkte bli som en i mängden, en sån där bloggare.

Jag tycker om att skriva, har alltid gjort det. Tycker däremot inte om att skriva så att du förstår.

Du ska inte kunna läsa mina tankar. Jag vill inte skriva klarspråk, men du kommer förhoppningvis att förstå sammanhanget ändå. Det handlar inte om att vara hemlighetsfull,

det handlar om att få sitt eget.

Har äntligen påbörjat den här processen. Jag vill ha det överstökat nu, jag vill glömma bort att det ens blev så här. Jag vill sudda ut mitt minne och dräkna mitt humör just nu. Det är lång väg kvar tills jag kan bli optimist gällande det här. En dag kommer det vara vackert, en annan dag. Det finns inga tvivel, men det finns mycket "om och men" som inte låter mina tankar vila. Som rör om och förvirrar mig. Visserligen stängs dörrarna ganska fort, men tillräckligt långsamt för att sänka mig. Jag vill inte stå där ensam.

Jag vill bara komma iväg nu. Jag orkar inte lyssna på er längre. Du låter inte världens snällaste människa få bevisa att han kan och det gör mig riktigt förbannad. Du bestämmer självklart själv, men såra inte den som kan ge dig välmående om någon. Ge honom en chans, var tacksam för att han vill värma dig med den snällaste famnen. Jag blir arg på hur du beter dig. Hur du omedvetet inte tänker dig för vad du gör. Din snällhet köper hans kärlek. Din snällhet gör honom mindre värd i hans ögon. Låt han visa fram fötterna ett tag, du har gömt honom tillräckligt nu. Jag längtar efter ensamheten, jag längtar efter det som kommer vara mitt. Bara mitt. Det är inte så långt kvar nu egentligen. Men när man inte vill vara kvar en enda dag till så känns det längre dit än vad det är. Jag vill gå hem till mig.

Jag vill verkligen att du ska komma hem nu. För du är sann. För jag hade den bästa tiden med dig innan du lämnade oss. Jag vet att du kommer hem snart, månaderna kommer gå fort för de känns planerade redan nu. Hur som helst så är det så förbannat tomt utan dig. Att knappt höra från dig längre gör så ont. Att jag är lika dålig jag mår jag inte bättre av. Jag vill skratta tillsammans med dig igen, jag vill verkligen vara med dig nu. Det får inte bli så med dig också. Det är så skrämmande nära nu egentligen. Jag vill inte se hur dagarna bara försvinner tills jag måste ge dig en sista kram. Jag vill att du ska komma hem igen, även fast du inte åkt än. Jag saknar dig redan, jag vill inte förstå.